Behandling

Det finns ingen botande behandling mot interstitiell cystit (IC). Syftet med behandlingen är att lindra symtomen. Ofta försvagas behandlingens effektivitet och man måste byta ut den genom att prova sig fram. De flesta patienter som lider av IC får symtomlindring, vanligtvis med flera olika kompletterande behandlingar.

De olika typerna av behandling är följande:

Biofysiska tekniker
Man använder sig av biofysiska tekniker för att kontrollera IC-symtom inklusive urinblåseövning, bladder retraining, transkutan elektrisk nervstimulering (TENS), stressminskning med biofeedback, dietändringar, och träning. Fysisk terapi för musklerna i bäckenbottnen kan minska smärtan och spasmerna. Urinblåseövning är en självhjälpsprocess där patienten lär sig kontrollera sitt urineringsbehov. Teorin bakom urinblåseövningen är att urinblåsemusklerna förtvinar vid frekvent urinering eftersom de inte utvidgas fullt ut. Patienter med IC upplever ofta ett behov av att urinera eftersom de känner av smärta och ett akut behov när urinblåsan fylls. Metoderna för urinblåseövning varierar. Allmänt schemalägger patienten tiden för urinering (ett tömningsschema) och använder av olika avslappningsmetoder och distraheringsfaktorer för att hålla schemat. Intervallerna förlängs efter hand vilket resulterar i att urinblåsemusklerna stärks. Personen kan uppleva svår smärta vid urinblåseövningen.

Den transkutana elektriska nervstimuleringen (TENS) innebär applicering av svaga elektriska signaler i kroppen några minuter eller timmar varje dag. Man tror att de elektriska signalerna ökar blodflödet till urinblåsan, stärker bäckenbottensmusklerna som styr kontrollen och startar utsöndringen av smärtblockerande hormoner. TENS-behandlingen kan hjälpa mot IC-smärta även om det kan ta flera månader innan resultaten visar sig. Personen bär en TENS-apparat på kroppens utsida, vanligtvis nära sakralnerven.

Sakralnervsstimulering
InterStim® apparaten som vanligtvis används för att behandla urinkontrollsproblem, används experimentiellt i undersökningar för att utvärdera dess effekter mot IC. Den implanteras under huden i korsryggen, nära sakralnerven, där den sänder ut elektriska signaler till nerverna som är involverade i urinblåsans funktion. Det kan hjälpa att kontrollera frekvensen och akutbehovet förknippat med IC, även om Food and Drug Administration (FDA) inte godkänt den för behandling mot IC.

Stressreduceringstekniker
biofeedback, och övningar kan reducera förekomsten av uppblossande sjukdom genom att stärka musklerna i bäckenbottnen. För vissa kan övningarna förvärra symtomen eftersom de irriterar en redan öm urinblåsa eller känsligt bukområde.

Diet

Många personer upplever en ökad förmåga att kontrollera symtomen genom att utesluta syrlig och sockerrik mat samt mjölkprodukter ur dieten. Interstitial Cystitis Association (ICA) har sammanställt en lista på mat som kan vara problematisk:

  • Drycker – starksprit, öl, vin, kolsyrade drycker, kaffe, te, tranbärsjuice
  • Kolhydrater och spannmål – råg och surdegsbröd
  • Kryddor – smaktillsatser, majonnäs, miso, soja, salladsdressing, vinäger
  • Mjölkprodukter – lagrad ost, grädde, yoghurt, choklad, mjölk
  • Frukter – äpplen, aprikoser, avocado, bananer, cantaloupmelon, citrusfrukter, tranbär, druvor, nektariner, persikor, ananas, plommon, granatäpplen, rabarber, jordgubbar, fruktjuicer
  • Kött och fisk – lagrat, konserverat, berett, preparerat eller rökt kött och fisk, anjovis, kaviar, kycklinglever, hackat konserverat kött, kött som innehåller nitrater eller nitriter (t.ex. skinka, bacon)
  • Nötter
  • Annat – tobak, koffein, diettabletter, skräpmat, förkylnings- och allergimediciner som innehåller efedrin eller pseudoefedrin, vitaminer som innehåller utfyllnadsmedel (speciellt aspartat), tofu
  • Konserveringsmedel och tillsatsämnen – bensolalkohol, citronsyra, monosodiumglutamat, aspartam (Nutrasweet®), sackarin, konstgjorda ingredienser och färger
  • Grönsaker – favabönor, limabönor, lök, tomater

De flesta IC-patienter upplever minst symtom med ris, potatis, pasta, grönsaker och kyckling. Mat från ovanstående grupper som kan tolereras är följande:

  • Drycker – koffeinfritt och syrafritt kaffe och te, vissa örttéer
  • Kolhydrater och spannmål — bröd som inte innehåller råg och surdeg, ris
  • Kryddor – lök
  • Mjölkprodukter – keso, vit choklad
  • Frukter – andra meloner än cantaloupmeloner, päron
  • Nötter – mandlar, cashewnötter, pinjenötter
  • Grönsaker – frisk, hemmaodlad potatis och tomater

Rökning förvärrar symtomen för vissa personer och symtomen förbättras för många efter att de slutat.

Operation
Man genomför vanligtvis bara operation när andra behandlingar inte lyckats lindra symtomen. Det kan vara ineffektivt och förvärra IC-symtomen.

Laserbränning (fulgurering) och kirurgisk borttagning (resektion) är två metoder som används för att ta bort Hunners sår från urinblåsan vid IC som orsakar sår. De utförs genom att ett cystoskop sticks in genom urinröret vid totalbedövning.

Ett urostomi innebär att man skapar en kanal i buken från tarmvävnaden, drar om urinledarna från njurarna (uretrarna) till kanalen och kopplar dem till en öppning (stoma) i buken. Urinen dräneras sedan ut i en uppsamlingspåse som kan tömmas vid behov. Alternativt kan en inre säck, kallat för Kock-, Florida- eller Indianasäck, konstrueras av tarmvävnad för att bibehålla urinen som transporteras från urinledarna. Patienten tömmer regelbundet säcken genom öppningen med en kateter som personen själv sköter.

Borttagning av urinblåsan (cystektomi) kan utföras med urostomi och inre säck-procedurer.

Augmentation (blåsförstorande ingrepp) utförs ibland i de fall där delar av urinblåsan med mycket ärr måste tas bort. En del av en tarm kan skäras bort och formas för att byta ut urinblåsans skadade del. Delen fästs till den återstående naturliga urinblåsan så att urinen kan lagras och tömmas ut genom urinröret.

En relativt ny procedur som kallas för ortotopt blåssubstitut innebär borttagande av hela urinblåsan samt att skapa en ny med hjälp av tarm. Den nya urinblåsan kopplas till urinröret och fungerar som en naturlig urinblåsa. Detta gör att personerna kan urinera den vanliga vägen genom urinröret utan att behöva använda katetrar eller uppsamlingsanordningar.

Akut behov, frekvent behov och fantomsmärtor i bäckenet kan uppstå efter operation, även om urinblåsan tagits bort. Möjliga riskfaktorer och bieffekter, kombinerat med att dessa procedurer är oåterkalleliga kan göra att många kirurger är motvilliga att utföra dem och många patienter är på sin vakt mot dess effekter. Det finns en risk för att IC utvecklas i transplanterad tarm, inklusive den som användes för att skapa den inre säcken. Personen kanske inte kommer att kunna urinera normalt och det kan vara nödvändigt med egen kateter. Det finns också en risk för inkontinens (ofrivillig urinering), speciellt vid ortotopt blåssubstitut.

Vissa undersökningar antyder att det innebär risker när urinen har kontakt med tarmvävnaden. Det kan uppstå infektionen, störningar i ämnesomsättningen och problem med slemhinnorna i tarmsäcken. Långt framskridna njurskador förknippas också med dessa procedurer.

Publication Review By: Under Construction

Published: 19 Nov 2005

Last Modified: 07 Dec 2007